29/10
2010-10-29 - 08:36:37
Idag tog ungarna sovmorgon båda två. När H vaknade var klckan tjugo över sju, och M vaknade en timme senare. I vanliga fall är båda två vakna runt 5-tiden. Jag känner mig minst sagt utvilad idag!
Idag har vi ingenting inplanerat men det behövs en storstädning här hemma. Har inte städat på alldeles för länge på grund av alla dessa sjukdomar som varit. Det är damm i hörnen! Usch! Så förutom att göra ingenting så blir det städning för hela slanten. Ska väl ta en tur till centrum också och inhandla lite smågrejer som behövs till imorgon, ska fira min lillasyster som fyller år idag.
Ska försöka ringa bvc idag också och se om vi kan komma förbi. Eksemen blir värre och värre. H har även stora blåsor(utslag?) på tungan som suttit där ett bra tag. Dessa har jag ingen aning om vad det kan vara... skumt.
Nähä, om man kankse ska börja dagen och försöka plocka fram kameran också.
Idag har vi ingenting inplanerat men det behövs en storstädning här hemma. Har inte städat på alldeles för länge på grund av alla dessa sjukdomar som varit. Det är damm i hörnen! Usch! Så förutom att göra ingenting så blir det städning för hela slanten. Ska väl ta en tur till centrum också och inhandla lite smågrejer som behövs till imorgon, ska fira min lillasyster som fyller år idag.
Ska försöka ringa bvc idag också och se om vi kan komma förbi. Eksemen blir värre och värre. H har även stora blåsor(utslag?) på tungan som suttit där ett bra tag. Dessa har jag ingen aning om vad det kan vara... skumt.
Nähä, om man kankse ska börja dagen och försöka plocka fram kameran också.
28/10
2010-10-28 - 19:56:22
Jaha, på begäran så ska jag väl försöka uppdatera lite oftare än en gång per kvartal. Nu är det slutet på vår kära oktobermånad och igår blev lilla H hela 8 månader gammal. Tänk att det har gått så snabbt! Det är bara drygt en månad kvar till stora M's 3-årsdag. Min stora fina tjej, tre år!
Vad händer i våra liv nu då? lilla H kryper i full fart och går längs med möbler. Han blir stadigare för var dag som går. Om inte allt för lång tid kommer han att gå själv. Snart är han ingen bebis längre. Vart tog den underbara tiden vägen? Bebistiden, de första månaderna är helt klart den finaste tiden, och trots att man försöker ta vara på den korta stunden så växer barnen upp så fort. Stora M blir självständigare och trotsigare varje dag. Dagarna är numera en jobbig kamp - och hon gör mig i princip galen. Den härliga åldern känns som om den kommer att vara för evigt! Samtidigt som hon är så jobbig så är jag så glad över hur hon växer fram till en alldeles egen individ. Nu visar hon tydligt att hon har egna åsikter, tankar och känslor. Envis som sin pappa är hon också. I januari ska hon börja på förskola, och det blir nog skönt för oss båda - hon behöver mer stimulans än att vara hemma med mig och lillebror, och jag behöver kunna fokusera lite mer på lilla H också. Stora M pratar varje dag om att hon vill börja på dagis och leka med kompisar.
Lilla H är en speciell bebis. Min lilla prins. Känns som om att det har varit läkarbesök efter läkarbesök i hela hans liv, med alla möjliga olika krämpor. Utslag, andningsproblem och ständiga förkylningar. Allergitester, blodprover och undersökningar. Nu har vi fått en tid på barnmottagningen igen, för att prova ut en ny medicin till honom. Vi har fått veta att H har för trånga luftvägar och förkylningsastma och behöver få medicin mot det, så att han andas bra. Förutom det så har han börjat få eksem här och var och kommer att behöva någon form av salva mot dessa - läkaren sa att det var konstigt att han inte redan hade huden full med eksem få H har otroligt känslig hy. Snart får vi nog en kallelse från Astrid Lindgrens barnsjukhus angånde hypospadin också. Det är isåfall när han är runt året som han ska opereras. Sen så var det ju det där med det korta tungbandet... läkaren jag pratat med säger att det inte ska åtgärdas, men när man hör sig omkring så verkar alla andra få det fixat. Lilla H kan ännu inte jollra - vilket han borde kunna nu, så jag är rädd att det beror på det. Om en vecka ska vi till bvc och då får jag höra med en läkare där till att börja med. Det kan ju annars vara så att han fokuserat på att lära sig annat istället, det kanske kommer ändå.
Nu blev det här en bok, men jag känner att jag måste skriva av mig om allt det här om jag ska börja uppdatera ordentligt, så att det inte blir konstigt annars.
Vad händer i våra liv nu då? lilla H kryper i full fart och går längs med möbler. Han blir stadigare för var dag som går. Om inte allt för lång tid kommer han att gå själv. Snart är han ingen bebis längre. Vart tog den underbara tiden vägen? Bebistiden, de första månaderna är helt klart den finaste tiden, och trots att man försöker ta vara på den korta stunden så växer barnen upp så fort. Stora M blir självständigare och trotsigare varje dag. Dagarna är numera en jobbig kamp - och hon gör mig i princip galen. Den härliga åldern känns som om den kommer att vara för evigt! Samtidigt som hon är så jobbig så är jag så glad över hur hon växer fram till en alldeles egen individ. Nu visar hon tydligt att hon har egna åsikter, tankar och känslor. Envis som sin pappa är hon också. I januari ska hon börja på förskola, och det blir nog skönt för oss båda - hon behöver mer stimulans än att vara hemma med mig och lillebror, och jag behöver kunna fokusera lite mer på lilla H också. Stora M pratar varje dag om att hon vill börja på dagis och leka med kompisar.
Lilla H är en speciell bebis. Min lilla prins. Känns som om att det har varit läkarbesök efter läkarbesök i hela hans liv, med alla möjliga olika krämpor. Utslag, andningsproblem och ständiga förkylningar. Allergitester, blodprover och undersökningar. Nu har vi fått en tid på barnmottagningen igen, för att prova ut en ny medicin till honom. Vi har fått veta att H har för trånga luftvägar och förkylningsastma och behöver få medicin mot det, så att han andas bra. Förutom det så har han börjat få eksem här och var och kommer att behöva någon form av salva mot dessa - läkaren sa att det var konstigt att han inte redan hade huden full med eksem få H har otroligt känslig hy. Snart får vi nog en kallelse från Astrid Lindgrens barnsjukhus angånde hypospadin också. Det är isåfall när han är runt året som han ska opereras. Sen så var det ju det där med det korta tungbandet... läkaren jag pratat med säger att det inte ska åtgärdas, men när man hör sig omkring så verkar alla andra få det fixat. Lilla H kan ännu inte jollra - vilket han borde kunna nu, så jag är rädd att det beror på det. Om en vecka ska vi till bvc och då får jag höra med en läkare där till att börja med. Det kan ju annars vara så att han fokuserat på att lära sig annat istället, det kanske kommer ändå.
Nu blev det här en bok, men jag känner att jag måste skriva av mig om allt det här om jag ska börja uppdatera ordentligt, så att det inte blir konstigt annars.
