Mamma till M och H

Nu är sommaren här och dagarna är fulla med lek, utflykter och vardagssysslor. Vi försöker vara ute så mycket som möjligt då sommaren faktiskt inte brukar vara så lång här i Sverige...Både lilla H och stora M växer och jag tycker att tiden går alldeles för fort. Stop! väx inte upp! Särskilt på lilla H märker man hur tiden bara springer iväg... nya framsteg varje dag. Vill att han ska vara en liten bebis för alltid.

Lilla H har nu börjat äta riktig mat. En vecka innan fyramånadersdagen fick han sin första smakis: majspuré. Egentligen ville jag vänta så länge som möjligt, mest för att få behålla våra mysiga amningsstunder(vill nog mest att han ska vara bebis för alltid, skjuter upp att han ska växa upp). Men eftersom att han gapar efter min mat om jag äter, bli arg om han sitter i knät medan jag äter och han inte får smaka samt när han själv greppar tag i maten på min tallrik och försöker få in i munnen... ja, då känns det som om att det är dags. Trots att han var tidig så är det inga problem, han är den glupskaste lilla unge jag någonsin sett. Får han inte mer blir han arg och ledsen så det är bara att mata på. Nu, en vecka efter första smakisen, så äter han en hel portion. Det hade han nog kunnat från början, men det är lika bra att ta det lite försiktigt med tanken på den lilla magen.

Lilla H snurrar och vänder sig åt alla håll. Sova på mage är det skönaste som finns och det är extra skönt att snurra runt på en filt med rumpan bar. Om inte allt för länge börjar han antagligen åla runt också... återigen, tiden... stanna!

Stora M blir vackrare och duktigare för varje dag som går. Hon har börjat lyssna mer, hoppar inte på sin lillebror längre, gör inte allt för busiga saker och framför allt så övar hon lite på att klara sig själv. Numera går hon på toaletten utan hjälp, vill helst borsta tänderna själv(vilket hon inte får än såklart) och sitta i bussen själv. Hon håller handen snällt när man går över vägar och springer inte iväg när hon inte får. Hon frågar om lov innan hon tar någonting och accepterar(oftast) ett nej i affärerna. Tackar för maten och när hon får saker. Hon har blivit en jätteartig liten dam, så himla duktig! Även när vi är ute i parken märker man hur hon växer... helt plötsligt duger inte de små klätterställningarna utan hon ska upp på höga höjder. Och bebisgunga? vad är det? Nu vill hon gunga som de stora barnen.

Jag själv försöker bara njuta av den korta tiden som de är små. Man ska ta vara på den här tiden, för den kommer aldrig åter!